Svär att alla här sitter fast i psykosen
Dagarna rullar på som tåg som rullar på ett oändligt spår. Vet inte vad jag ska säga och vet ännu mindre vad jag ska tänka. Det är ju meningen att jag ska ligga och sova i min säng just nu som alla andra normala människor som fattar att man behöver sömn för att orka upp till skolan.
Jag tänker inte så, jag vet inte vad det är som hänt mig. Jag vet inte vad jag ska göra, känns som att jag lever i en liten bubbla fylld av mina egna tankar och Dani Ms röst. I min bubbla går allt så segt, alla rör sig i slow motion och jag hänger ändå inte med.
Helt sjukt egentligen. Spelar samma låt om och om igen. Danis röst är förtrollande, den tränger igenom mina tankar som en kniv. Eller egentligen inte, mer som något lugnande, som en sömntablett eller en vodka som får en att bli lullig.
Äh, cirkulerar i mina tankar nu alltså. Vill höra en röst som jag inte hört på länge nu. Vill höra göteborgska, vill vara i Göteborg. Åh.
Reflekterar över mitt liv, mina minnen. Det positiva är att man kan radera folk. Från Facebook, från kontaktlistor, från livet.
