Våran sol blev till måne
Skottet kändes som om det varade förevigt. Det var lika långt som hela min barndom.
Det där skottet luktade som röda marlboros och luft som är kvav och instängd.
Första gången jag rökte en cigg så var det såklart Alejandro som visade mig hur, Alejandro som klappade mig på ryggen när jag hostade, Alejandro som log medan han tog ciggen ifrån mig och rökte den själv istället.
Jag var tretton. Tre dagar innan dess hade våran pappa blivit dömd till 6 års fängelse för väpnat rån. Två dagar innan dess hade våran mamma gått ut för att köpa apelsin juice och inte kommit tillbaka.
Emilio och Alejandro sa åt mig att inte oroa mig, hon skulle komma tillbaka så fort hon hittade lite vodka till den där juicen.
Så vi tre, vi bara satt där.
På soffan, framför teven bara stirrandes på den medan vi åt Coco pops direkt ur paketet.
Jag vaknade morgonen därpå av en lukt, det är otroligt hur starkt luktsinnet är. Jag vaknade till doften av min pappa, jag föreställde honom böjandes över mig, hörde honom säga åt mig att gå upp.
"Ja, ja" mumlade jag "jag är vaken."
Men när jag vaknade så låg jag inte alls i min säng, pappa var inte här, jag var i vardagsrummet och pappa skulle inte komma tillbaka.
Det var bara Alejandro, som rökte pappas cigaretter. Ett paket och en askkopp låg mellan flingpaketen och juicekartonger som hade börjat radas upp på bordet framför soffan.
"Alltså Alejandro, vad gör du?" frågade jag medan jag gned sömnen ur ögonen.
Han kollade på mig och höjde ögonbrynen.
"Vill du ha en?"
Jag tänkte inte ens klart och jag hade inte ens ordet nej i mitt vokabulär just då så jag nickade.
Han räckte mig cigaretten, och jag höll i den självsäkert, var bestämd på att inte visa min rädsla och det var ju ändå bara en cigg. Alla rökte ju liksom. Han böjde sig mot mig och sträckte fram tändaren.
"Okej, andas in nu." sa han åt mig, så jag gjorde det. Resultatet blev en jävla hosta, rinnande ögon och känslan av att min hals brann. Alejandro klappade mig på ryggen och log.
"Du börjar bli stor!"
