Flashbacks.
Alla i hela skolan gick och pratade om att en ny kille hade börjat i skolan, R. Jag hade ännu inte sett honom, men en dag när vi satt på lektion kollade jag ut genom fönstret, och där gick han. Förmodligen det vackraste jag sett då. Så fin. Så unik. Jag ville ha dig. Jag visste det direkt. Det kändes liksom i hjärtat.
Blev hjälplöst förälskad, obeskrivligt tagen, som om jag låg ner på marken och blev slagen. Som att svimma från en bergstopp utan svindeln. Tappade hjärtat i knät. Kunde inte tänka logiskt eller sunt, och för varje sekund som du inte fanns blev det tung. Det spelade ingen roll vad jag skrev, du hade inte fastnat än, inte fattat än. Vilken kärlek som fanns att bara hämta hem. Jag gav aldrig upp dig när du försvann, långa dagar blev till nätter för att sen bli till ett år. Det var så längesen. Men du finns där än. Varje gång är som den första vi sågs, även om det är över nu. Allting har förändrats, men du finns kvar. Allt var svävande, men nu så ser jag klart.
Kommentarer
Trackback
