Spelar inte offer de inte synd om mig
Det finns mycket man skulle kunna säga om denhär månaden, dock inget nytt. Skulle jag kunnat backa tillbaka tiden så skulle jag göra det direkt, rätta till varje snedsteg jag tog en gång. Backa långt, långt, långt bakåt i tiden. Lär dig livets gåta; Älska, glömma, förlåta. Jävla bullshit alltihop. Lever du efter dom tre orden kan du hamna vartfansomhelst... Well, man lär sig tydligen av sina misstag. Men en sak är säker, skulle aldrig önska någon dom erfarenheterna. Inte ens någon jag tycker riktigt illa om. Det har förstört för mycket, har tappat kontakten med alla mina vänner och min självkänsla. Det är mitt eget fel, ingen tvingade mig till någonting av det jag valde att göra. Jag valde själv, och det har jag bittert fått ångra på senare tider. Samma tanke varje vaket ögonblick, tårar som kommer tillbaka varje morgon och varje natt. Minnen som går på repeat innanför ögonlocken. Önskar jag kunde radera varenda liten fucking jävla känsla i min kropp och hjärta, men det kan jag inte...
